insidan är utsidan

Jag brukar inte säga det åt henne men jag älskar min syster väldigtväldigt
mycket. Jag har aldrig kännt att jag skulle ha varit närmare elelr mer lik
någon annan människa förutom hon. Jag älskar henne så mycket att min
nästa tatuering efter näckrosen antagligen kommer vara hennes tatuering.
En tatuering som får mig att tänka på henne. Vi tänker ofta på helt samma
saker på helt samma sätt och vet ofta utan att titta på varandra vad den andra
tänker. Vi har precis lika skit humor, och vi värdesätter hemskt samma saker.
Jag har så fittit tråkigt om hon inte är hemma, fast jag kanske egentligen inte b
umgås med henne fast vi båda är hemma. Det bästa är när vi är ensamma
hemma på tumis och berättar nologa händelser åt varandra, när vi tar världens
fulaste bilder på oss själva o skrattar så att det kommer piss i byxorna o
happy kinkkii e liksom nothinkia i jämförelse. Vi brukar äta massvis me skeida,
skratta, få mat i fel hals, skratta, nån talar med slem i halsen, skratta och
annars bara skratta. Vi är helt jätte ofta fed up på nånting o då stönar vi o
skrikrapar och agonyknösgråter tillsammans. Noiiiiis relationshi(t)p, huh.
Polaroid bilden har mamma tagit och här kramar vi sådär hårt att man får
ont i fingrarna för att man klämmer om så mycket. Kram